Två poster med massor av text, samtidigt, och inte ens med uppenbar koppling till surfing. Jag dödar min blogg :-)
Det hjälps dock inte eftersom jag druckit och blivit kreativ :-) Jag nämnde en massa i föregående post, bla generaler. - Googlade just fram en sådan, tänk vad man hittar på nätet! - En general som kom flygande i helikopter och landade där jag en gång var på Balkan: en oansenlig bergstopp ovanför den lilla byn med det fantasieggande namnet "Ogut". I passet nedanför berget befarades strax tredje världskriget startas, berättade löjtnanten för mig då jag signade en vakans i styrkan. Både uppe på toppen och i passet hade vi våra tältförläggningar och det hela var lite spännande :-) Jänkarna var också där, vi jobbade parallellt tills de var redo att ta över vi svenskars uppdrag. Stor respekt: en amerikansk general på inspektionsrunda! Wikipedia meddelar att det inom den amerikanske armén får vara max sju verksamma fyrstjärniga generaler samtidigt. Denna var en av dem. Generalen aviserades, vi putsade upp samtliga våra pinaler så de glänste, inklusive spadar och spett och radade prydligt upp alltsammans på en presenning utanför tälten. Någon skulle briefa generalen när han kom. Det blev jag, för typ ingen annan ville och jag som "gammelyxa" tyckte det var lite kul. Gammelyxa var man om man gjort tidigare FN-bataljoner. Alltså, för att nu knyta ihop föregående bloggpost med detta: generalen landade i sin helikopter, stegade raskt fram till observationsposten på toppen av berget där jag var och jag briefade honom om omgivningar, gränser mm. Men, efter detta formella, dröjde sig liksom generalen kvar, han frågade vad som ligger bortom den och den kullen, vad ligger i gränsens förlängning, på andra sidan bergen, där bortom, bortom den formella och nedskrivna briefingen. Eftersom jag tyckte detta var kul hade jag ju kollat upp och efter genomgång av diverse berg, orter, städer och länder hamnade vi liksom i småprat om ditten och datten och läget i regionen. Jänkarna gjorde stora ögon där de stod uppställda som stela amerikanska soldatpinnar, de begrep ingenting: en fyrstjärnig amerikansk general i tjänsten och en vanlig svensk soldat, helt lugnt och trevligt småpratandes. Närmare bestämt: de typ svimmade. Jag begrep ju heller inte då vad det hela handlade om, jag stod ju inför världen som är ett troll ingen upplyst mig om och jag var ännu ung. Fortfarande har ingen upplyst mig, men jag börjar fatta. Vad som finns där bortom, på andra sidan berget, kullen, gränsen, är det jag skrev om i föregående post, och det generalen egentligen undrade om: Vildmarken. - Den bortom den allmänna vägens slut. Bortom den formella briefingen, bortom nu. Han frågade om där vi är oss själva och får vara det, var det ligger och hur vi tar oss dit. Det tredje världskriget utbröt inte där och då vid bergspasset i den fysiska världen, det pågår alltjämt i den andliga och det pågick med visshet då. Där, i den andliga, är jag, vildmannen. Nu fattar jag och dit till mina hemmamarker är vi på väg. I alla fall jag. Det är där jag står, nu. Väntande. Leden rättas in, först blir det allmänt kaos för jag flyttade mig hem. Riktkarlen. Sedan är vi alla där när leden lugnat sig. Det är inte världsfred, men det är hemma och det blir jävligt skönt att komma hem! Snart! Med trollmått. Generalen lär ha varit D. M. Maddox och jag är väl mest som Eddie Medusas "Eleganten från vidderna" som kappkör med snuten över åker, grus och skog tills de fått nog och åker hem. Ja, nu åker vi hem, igen!
0 Comments
Leave a Reply. |
arkiv |