Välkomna på surfparty!
Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, och det handlade inte ens om surfing sist. Men nu ...skall det inte heller handla om surfing. Eller? Som rubriken: Välkomna på surfparty! Kommer strax att skicka ut en inbjudan till de aktiva surfare jag känner, stand by! Senast jag höll surfparty var år 1992. Det är alltså hög tid igen nu :-) Den festen blev rätt lyckad och en massa surfare kom. Dessutom var en brud medarrangör och alla hennes kompisar kom också. Jag har ingen medarrangör denna gång, men jag har redan bjudit in en massa beach bunnies. I alla fall två och båda säger att de kommer :-) En är flower-power och den andra super cool. Eventuellt kommer också någon fler bunny. -------------------------------------- Wikipedia upplyser: A beach bunny is a general popular culture term for a young woman who spends her free time at the beach. In surf culture it may also refer to a female surfer. Beach bunnies are known for the amount of time they spend sun tanning and are usually represented wearing bikinis. --------------------------------------- Surfparty betyder ju , förutom beach bunnies, även mer kulturella inslag, som surfmusik och alkohol. Och så en massa glada surfare från nu och förr som möts och inte bryr sig ett dugg om varken bunnies, surfmusik eller starkvaror. De kommer bara för att ha kul och utbyta erfarenheter om väder, vind, fenor, brädor, segel och annat viktigt. Naturligtvis kommer jag också att bjuda in de kitesurfare jag nyligen lärt känna. De är ju förstås inte heller intresserade av festens kulturella inslag, allra minst då av bunnysarna. Men jag hoppas de står ut och ändå finner sig :-) Inbjudan skickas ut så snart datum och tid fastställts. Festen blir i Timrå. Riskavstånd, andningsmask, handsprit och eventuell heltäckande gummidräkt följer folkhälsomyndighetens riktlinjer för privata fester. Stand by!
0 Comments
Två poster med massor av text, samtidigt, och inte ens med uppenbar koppling till surfing. Jag dödar min blogg :-)
Det hjälps dock inte eftersom jag druckit och blivit kreativ :-) Jag nämnde en massa i föregående post, bla generaler. - Googlade just fram en sådan, tänk vad man hittar på nätet! - En general som kom flygande i helikopter och landade där jag en gång var på Balkan: en oansenlig bergstopp ovanför den lilla byn med det fantasieggande namnet "Ogut". I passet nedanför berget befarades strax tredje världskriget startas, berättade löjtnanten för mig då jag signade en vakans i styrkan. Både uppe på toppen och i passet hade vi våra tältförläggningar och det hela var lite spännande :-) Jänkarna var också där, vi jobbade parallellt tills de var redo att ta över vi svenskars uppdrag. Stor respekt: en amerikansk general på inspektionsrunda! Wikipedia meddelar att det inom den amerikanske armén får vara max sju verksamma fyrstjärniga generaler samtidigt. Denna var en av dem. Generalen aviserades, vi putsade upp samtliga våra pinaler så de glänste, inklusive spadar och spett och radade prydligt upp alltsammans på en presenning utanför tälten. Någon skulle briefa generalen när han kom. Det blev jag, för typ ingen annan ville och jag som "gammelyxa" tyckte det var lite kul. Gammelyxa var man om man gjort tidigare FN-bataljoner. Alltså, för att nu knyta ihop föregående bloggpost med detta: generalen landade i sin helikopter, stegade raskt fram till observationsposten på toppen av berget där jag var och jag briefade honom om omgivningar, gränser mm. Men, efter detta formella, dröjde sig liksom generalen kvar, han frågade vad som ligger bortom den och den kullen, vad ligger i gränsens förlängning, på andra sidan bergen, där bortom, bortom den formella och nedskrivna briefingen. Eftersom jag tyckte detta var kul hade jag ju kollat upp och efter genomgång av diverse berg, orter, städer och länder hamnade vi liksom i småprat om ditten och datten och läget i regionen. Jänkarna gjorde stora ögon där de stod uppställda som stela amerikanska soldatpinnar, de begrep ingenting: en fyrstjärnig amerikansk general i tjänsten och en vanlig svensk soldat, helt lugnt och trevligt småpratandes. Närmare bestämt: de typ svimmade. Jag begrep ju heller inte då vad det hela handlade om, jag stod ju inför världen som är ett troll ingen upplyst mig om och jag var ännu ung. Fortfarande har ingen upplyst mig, men jag börjar fatta. Vad som finns där bortom, på andra sidan berget, kullen, gränsen, är det jag skrev om i föregående post, och det generalen egentligen undrade om: Vildmarken. - Den bortom den allmänna vägens slut. Bortom den formella briefingen, bortom nu. Han frågade om där vi är oss själva och får vara det, var det ligger och hur vi tar oss dit. Det tredje världskriget utbröt inte där och då vid bergspasset i den fysiska världen, det pågår alltjämt i den andliga och det pågick med visshet då. Där, i den andliga, är jag, vildmannen. Nu fattar jag och dit till mina hemmamarker är vi på väg. I alla fall jag. Det är där jag står, nu. Väntande. Leden rättas in, först blir det allmänt kaos för jag flyttade mig hem. Riktkarlen. Sedan är vi alla där när leden lugnat sig. Det är inte världsfred, men det är hemma och det blir jävligt skönt att komma hem! Snart! Med trollmått. Generalen lär ha varit D. M. Maddox och jag är väl mest som Eddie Medusas "Eleganten från vidderna" som kappkör med snuten över åker, grus och skog tills de fått nog och åker hem. Ja, nu åker vi hem, igen! Long time no se! Men nu är det äntligen dags för en ny bloggpost igen! Det är sommar, mycket vatten har flutit under broarna denna episkt fina sommar! Ja, jag vågar sticka ut hakan och säga så. Episkt varmt och skönt, massor med sol, trevliga och glada människor och dessa vindar och finfina vatten för surf vi har här! Och vi har ännu plats för frihet! Vi är inte överbefolkade, kommunen har ännu inte hunnit sätta upp låsta vägbommar överallt och infört parkerings- och campingförbud på precis varje plätt, inte heller skogsbolagen. Vi har heller ännu inte hamnat i Annie Löövs drömsamhälle om 60 miljoner människor i Sveriges vackra land (som i och med det vore försvunnet). Nej mina vänner, vi har det fortfarande heelt fantastiskt, våra folkvalda, kommuner, bolag och gemene man till trots :-) Varför jag skriver om detta är för att jag till min själ är en vildman, fri som vinden. Eddie Medusas "Eleganten från vidderna" är ju jag. Det är mitt jävla liv: En människa bland troll, eller troll bland människor. En bortbyting, en trollkarl, en superman, eller supernolla. Vilket som. Jag fattar ändå ingenting, jag är ju lite ding. Masen var stark och bar en järnspis på ryggen över en bäck. Ingenting i min värld, jag dänger min dingeling. Typ. Ett jävla tjatande, och min lever lever ännu än, mera brännvin! Mera brännvin! Och mera brännvin :-) Hjärtat hoppar volter, men nu fan tar vi en kopp kaffe på det här pojkar! Ja jag lyssnar förstås på Eddie Medusa, men texterna är ur mitt eget inre och jag lägger till lite som saknas. Ett jävla troll som begriper ingenting. Har läst allting. Socialt handikappad, autistisk, en värld jag inte ser utanför detta som alla andra vistas i, eller jag är där ni inte varit, men kan inte berätta för er för ni saknar referenser att förstå. Naturligtvis Platons grottliknelse och Plotinos kompletterande mystik. Jävlar! Jag är jag och allting annat är också jag, från ett annat håll jag inte ser, men önskar jag bättre kunde nå, för då satan skulle vi äntligen få kul! Inte gå här och låtsas vara något vi egentligen inte är, för i mig är jag eleganten från vidderna och ni likaså. Från olika håll. Tja, men det är nu så det är. En jävla vildman som borde leva som han är. Snäll och vän, men jävlar vilka troll jag har i mig att mäkla fred med. Och freden är inte nu, den kommer sen. Jag börjar leva som jag är, världen kommer att göra en jävla sväng, en rättning i leden. Riktkarlen är jag, tro det den som vill. Bäst jag står still, blir annars kaos i leden. Men jag behöver först ställa mig där jag skall vara, där jag är jag och dit är jag på väg och det är inte här där vi är nu och det är så jävla off nuvarande position så det går inte ens uttrycka utan att hamna i bur! Inom det militära är det kartan som gäller om inte terrängen stämmer med verkligheten. Det är så det är och terrängen stämmer verkligen inte här vi är nu. Generaler och presidenter får sedan inrätta sig. Det blir en stunds kaos mina vänner. Sedan har leden rättat in sig och då får vi kul. Det är på väg :-) Från inte det ena till det andra var jag nyss på en laglös plats bortom vägskylten "Här slutar allmän väg". Åkte ut i skymningen med en brud, en gudinna. Långt, långt bort. Bortom Annie Lööfs mål på 60 miljoner svenskar. Bort, bort, bort. Ut i skogen bortom allt. Till vildmannens marker. Det hem som ännu är mitt och inga byråkrater hunnit fördärva. Tänk att det ännu finns kvar! Jag växte upp här, fattade då inget, det var mitt hem. Sedan mötte jag världen utanför, ett jävla troll och ingen som sade något om det som jag då kunde förstå. Satan vad vi stred! Gud vad jag brottades med Job, han bar en jävla järnspis på min rygg, eller om det var ett jordklot, spelar ingen roll. Sedan började jag fatta, men tankar tar ändå tid. Numera skiter jag i allt, är som jag är och det är ändå vad jag gör bäst, men jag är lite utanför kartan så jag får passa mig. Snuten är lite ding och fattar ingenting. Så är det nu med det och jag hämtar min peng på typ socialkontoret och nu får ni allt lyssna på Eddie Medusas "Eleganten från vidderna". Ja, men detta är ju en surfblogg, och i en sådan skall det ju vara surfbilder. Jag surfar nu inte bara på vattnet, vattnet är egentligen en metafor för kosmos, typ "Surfarens guide till galaxen". Japp, ett jävla troll i en galax. Eller en vildman. Vid rågången där bortom den allmänna vägen mötte jag skogsrået. Ja, eller inom mig, det som egentligen är jag. Hon stod där. Hon väntade på själar på väg över till den andra sidan. Den sida som Eddie sjunger om. Den där vi kan vara fria och lyckliga i oss själva så som vi är. Dit där jag är. Generaler och presidenter får följa riktkarlen, byråkrater likaså. Det blir först lite kaos innan leden ordnat sig, men här var vi då, jag och hon. Nu är jag less på att brottas med Job. Nu åker vi hem. Dit :-)
|
arkiv |