Long time no se! Men nu är det äntligen dags för en ny bloggpost igen! Det är sommar, mycket vatten har flutit under broarna denna episkt fina sommar! Ja, jag vågar sticka ut hakan och säga så. Episkt varmt och skönt, massor med sol, trevliga och glada människor och dessa vindar och finfina vatten för surf vi har här! Och vi har ännu plats för frihet! Vi är inte överbefolkade, kommunen har ännu inte hunnit sätta upp låsta vägbommar överallt och infört parkerings- och campingförbud på precis varje plätt, inte heller skogsbolagen. Vi har heller ännu inte hamnat i Annie Löövs drömsamhälle om 60 miljoner människor i Sveriges vackra land (som i och med det vore försvunnet). Nej mina vänner, vi har det fortfarande heelt fantastiskt, våra folkvalda, kommuner, bolag och gemene man till trots :-) Varför jag skriver om detta är för att jag till min själ är en vildman, fri som vinden. Eddie Medusas "Eleganten från vidderna" är ju jag. Det är mitt jävla liv: En människa bland troll, eller troll bland människor. En bortbyting, en trollkarl, en superman, eller supernolla. Vilket som. Jag fattar ändå ingenting, jag är ju lite ding. Masen var stark och bar en järnspis på ryggen över en bäck. Ingenting i min värld, jag dänger min dingeling. Typ. Ett jävla tjatande, och min lever lever ännu än, mera brännvin! Mera brännvin! Och mera brännvin :-) Hjärtat hoppar volter, men nu fan tar vi en kopp kaffe på det här pojkar! Ja jag lyssnar förstås på Eddie Medusa, men texterna är ur mitt eget inre och jag lägger till lite som saknas. Ett jävla troll som begriper ingenting. Har läst allting. Socialt handikappad, autistisk, en värld jag inte ser utanför detta som alla andra vistas i, eller jag är där ni inte varit, men kan inte berätta för er för ni saknar referenser att förstå. Naturligtvis Platons grottliknelse och Plotinos kompletterande mystik. Jävlar! Jag är jag och allting annat är också jag, från ett annat håll jag inte ser, men önskar jag bättre kunde nå, för då satan skulle vi äntligen få kul! Inte gå här och låtsas vara något vi egentligen inte är, för i mig är jag eleganten från vidderna och ni likaså. Från olika håll. Tja, men det är nu så det är. En jävla vildman som borde leva som han är. Snäll och vän, men jävlar vilka troll jag har i mig att mäkla fred med. Och freden är inte nu, den kommer sen. Jag börjar leva som jag är, världen kommer att göra en jävla sväng, en rättning i leden. Riktkarlen är jag, tro det den som vill. Bäst jag står still, blir annars kaos i leden. Men jag behöver först ställa mig där jag skall vara, där jag är jag och dit är jag på väg och det är inte här där vi är nu och det är så jävla off nuvarande position så det går inte ens uttrycka utan att hamna i bur! Inom det militära är det kartan som gäller om inte terrängen stämmer med verkligheten. Det är så det är och terrängen stämmer verkligen inte här vi är nu. Generaler och presidenter får sedan inrätta sig. Det blir en stunds kaos mina vänner. Sedan har leden rättat in sig och då får vi kul. Det är på väg :-) Från inte det ena till det andra var jag nyss på en laglös plats bortom vägskylten "Här slutar allmän väg". Åkte ut i skymningen med en brud, en gudinna. Långt, långt bort. Bortom Annie Lööfs mål på 60 miljoner svenskar. Bort, bort, bort. Ut i skogen bortom allt. Till vildmannens marker. Det hem som ännu är mitt och inga byråkrater hunnit fördärva. Tänk att det ännu finns kvar! Jag växte upp här, fattade då inget, det var mitt hem. Sedan mötte jag världen utanför, ett jävla troll och ingen som sade något om det som jag då kunde förstå. Satan vad vi stred! Gud vad jag brottades med Job, han bar en jävla järnspis på min rygg, eller om det var ett jordklot, spelar ingen roll. Sedan började jag fatta, men tankar tar ändå tid. Numera skiter jag i allt, är som jag är och det är ändå vad jag gör bäst, men jag är lite utanför kartan så jag får passa mig. Snuten är lite ding och fattar ingenting. Så är det nu med det och jag hämtar min peng på typ socialkontoret och nu får ni allt lyssna på Eddie Medusas "Eleganten från vidderna". Ja, men detta är ju en surfblogg, och i en sådan skall det ju vara surfbilder. Jag surfar nu inte bara på vattnet, vattnet är egentligen en metafor för kosmos, typ "Surfarens guide till galaxen". Japp, ett jävla troll i en galax. Eller en vildman. Vid rågången där bortom den allmänna vägen mötte jag skogsrået. Ja, eller inom mig, det som egentligen är jag. Hon stod där. Hon väntade på själar på väg över till den andra sidan. Den sida som Eddie sjunger om. Den där vi kan vara fria och lyckliga i oss själva så som vi är. Dit där jag är. Generaler och presidenter får följa riktkarlen, byråkrater likaså. Det blir först lite kaos innan leden ordnat sig, men här var vi då, jag och hon. Nu är jag less på att brottas med Job. Nu åker vi hem. Dit :-)
0 Comments
Leave a Reply. |
arkiv |