Surfmobil!
Hatkärlek från första till sista ögonkastet, och gammal kärlek rostar(!)
Bilden ovan min förtsta surfbuss, en Ford Transit 190, 1977 års modell, uttagen 1978. Den sista av sitt slag, 1978 kom nya fronten och modellens charm försvann.
Tre ägare, Televerket, en globetrotter som körde ner den till Afrika T/R och så en halvgalen vindsurfare: "Du är den radikalaste människa jag träffat" - Komplimang av surfkompis.
På den tiden begrep jag ju förstås inte varför han tyckte så, men jag börjar fatta nu.
Transiten var min ögonsten i närmare 20 års tid, drömmer fortfarande drömmar om att ligga och svetsa rost utomhus mitt i vintern.
Startade alltid: stått still en månad och snöat över, -20 grader kallt och jag behövde flytta den. Bilen såg ut som en iglo, nej, var en iglo. Får till sist upp den igenfrusna dörren, naturligtvis har en riktig surfbuss ingen som helst motorvärmare. Vrider om startnyckeln, eller, snarare, tänker att jag skall vrida om den. På mindre än 1/10 sekund hoppar motorn glatt igång, puttrar på som om ingenting vore det minsta ovanligt. Spinner som en katt :-)
Dubbelmonterade däck bak och original breddade skärmar: hände att skolbarn glatt ropade efter bilen när jag kom glidande gatan fram: "Vilken häftig bil, kolla!!"
Men för ca 10 år sedan gick bilen in i himlen. Orkade inte med den i min sjukdom, tog den till skroten. Suck!
Mycket kul jag haft med den!
Men nu har jag en ny surfbuss på gång! En VW Transporter. Håller på fixa i ordning den. Rena lyxkärran jämfört med Transiten. Den fick man köra med hörselskydd på (eftersom all ljudisolering och gummimattor saknades, plåtrena väggar, tak och golv...), denna behövs inga öronproppar i och man kan tom prata med varandra då man åker :-)
Ha, ha!
Det går framåt, 1995 års modell, 30 000+ mil. Transiten vete gudarna hur långt den gått, var inne på sin andra motor. Folkan låter förstås lite fjuttigt i jämförelse, Transiten bluddrade och stånkade som en städad V8:a, mest beroende på ett 2-tums avgassystem med bara den främre ljuddämparburken kvar. Klart cool kärra som folk höjde lite på ena ögonbrynet över :-)
- Speciellt bilprovarna, oj vilka duster att få den genom årliga besiktningen!
- Undrar vad Transportern väntar på för äventyr?
- En fd polisbuss, sitter kvar en del roliga knappar som minner om detta.
- Vart skall vi åka min vän? Du och jag Transportern :-)
Hatkärlek från första till sista ögonkastet, och gammal kärlek rostar(!)
Bilden ovan min förtsta surfbuss, en Ford Transit 190, 1977 års modell, uttagen 1978. Den sista av sitt slag, 1978 kom nya fronten och modellens charm försvann.
Tre ägare, Televerket, en globetrotter som körde ner den till Afrika T/R och så en halvgalen vindsurfare: "Du är den radikalaste människa jag träffat" - Komplimang av surfkompis.
På den tiden begrep jag ju förstås inte varför han tyckte så, men jag börjar fatta nu.
Transiten var min ögonsten i närmare 20 års tid, drömmer fortfarande drömmar om att ligga och svetsa rost utomhus mitt i vintern.
Startade alltid: stått still en månad och snöat över, -20 grader kallt och jag behövde flytta den. Bilen såg ut som en iglo, nej, var en iglo. Får till sist upp den igenfrusna dörren, naturligtvis har en riktig surfbuss ingen som helst motorvärmare. Vrider om startnyckeln, eller, snarare, tänker att jag skall vrida om den. På mindre än 1/10 sekund hoppar motorn glatt igång, puttrar på som om ingenting vore det minsta ovanligt. Spinner som en katt :-)
Dubbelmonterade däck bak och original breddade skärmar: hände att skolbarn glatt ropade efter bilen när jag kom glidande gatan fram: "Vilken häftig bil, kolla!!"
Men för ca 10 år sedan gick bilen in i himlen. Orkade inte med den i min sjukdom, tog den till skroten. Suck!
Mycket kul jag haft med den!
Men nu har jag en ny surfbuss på gång! En VW Transporter. Håller på fixa i ordning den. Rena lyxkärran jämfört med Transiten. Den fick man köra med hörselskydd på (eftersom all ljudisolering och gummimattor saknades, plåtrena väggar, tak och golv...), denna behövs inga öronproppar i och man kan tom prata med varandra då man åker :-)
Ha, ha!
Det går framåt, 1995 års modell, 30 000+ mil. Transiten vete gudarna hur långt den gått, var inne på sin andra motor. Folkan låter förstås lite fjuttigt i jämförelse, Transiten bluddrade och stånkade som en städad V8:a, mest beroende på ett 2-tums avgassystem med bara den främre ljuddämparburken kvar. Klart cool kärra som folk höjde lite på ena ögonbrynet över :-)
- Speciellt bilprovarna, oj vilka duster att få den genom årliga besiktningen!
- Undrar vad Transportern väntar på för äventyr?
- En fd polisbuss, sitter kvar en del roliga knappar som minner om detta.
- Vart skall vi åka min vän? Du och jag Transportern :-)